Farmen Frankrike 2004: del 4

"Allez! Allez! Plus vite! Depechez-vous!"

Sa later det pa vindruvsodlingarna. Skorden skulle ta sju dagar, jag stannade tre.

Forsta dagen var ett riktigt helvete maste jag saga. Vinrankorna ar en meter hoga och det finns manga av dem. Jag kommer inte ga in i detalj pa hur sanslost jobbigt det var, men jobbigt var det. Forsta dagen var en av de varsta i mitt liv.

De som hade jobbat forut sa att de tre forsta dagarna var de varsta, och det var de. Pa slutet av min sista dag gick det ratt bra, men da hade jag redan bestamt mig for att dissa. Jag tror att igar, dag fyra, skulle varit ratt okej anda, for nar jag vaknade var jag for en gangs skull bara stel i ryggen, ingen riktig smarta. Sen att jag hade javligt ont i knana och i fotterna, det ar en annan femma. Plus alla sar pa armarna fran buskarna + kniven man skar av klasarna med.

Det var dock inte bara det harda jobbet som knackte mig. Nar man gar upp klockan halv sju varje morgon och jobbar till halv sex (med raster sa klart, atta timmars arbetsdag), maste man ata och sova bra. Jag sov valdigt daligt, jag vet inte varfor. Men den framsta grejen var maten. Okej, maten smakade gott och det fanns gott om den sa man kunde ata tills man storknade; vad betraffar ingredienserna tror jag att en stor del bestod av gradde. Min mage gillade inte alls maten och efter varje mal var jag tvungen att springa pa toa. Det ar fan vad man ska vara kanslig.

Jag fick 155€ for tre dagars arbete, vilket ar riktigt schysst med tanke pa att man far sovplats (tio pers per rum i nagat slags gammalt, risigt stenhus) och bra med mat. Vi var 40-50 pers som jobbade. 25-30 kom med samma grej som jag, manga hollandare, men belgare, engelsman och australiensare ocksa. Sen var det kring tio pers som var medelalders manniskor fran byn, och tio franska ungdomar i min alder. De unga fransoserna var lite speciella. Nar man har gjort en rad gar man vidare och hjalper de som inte har hunnit klart eftersom man tar rast nar ett falt ar klart, men fransoserna bara satte sig ner i graset nar de var klara; klart irriterande.

Formannen skriker som fan pa franska (men jag tror att han kan engelska egentligen). Forsta dagen var hemsk, jag tror ingen grat, men vi var nog inte langt ifran det. Sista timmen borjade det regna ocksa. Fy fan. Fast han var ratt schysst anda. Sa lange man jobbade hart under timmarna var han nojd. Sen verkar det som om allting gick lite snabbare an han hade raknat med, for han verkade ratt glad de andra dagarna.

Tror att 40-50 pers for en farm ar ratt manga arbetare, vi sag andra pa falten och de var kanske 10-20.

Hur som helst, som den banger jag ar bangade jag farmen. Det kanns bra att jag gjorde de tre varsta dagarna. Men jag ar lite rastlos av mig och det var inte speciellt dunderkul pa kvallarna. Man var mest svintrott och lag i sin sang efter middagen och pratade i en timme, sen gick man och la sig. Om man inte gick till puben och kopte atta ol (60 cl, 6 %) + tva gratis + en vindruvsplockare(vendangeur)-t-shirt. Ej att rekommendera dock. Nu ar jag tillbaka i Lyon i alla fall.

Bor nu ett par dagar hos en italiensk tjej, Micol. Vi var ute igar pa en drum n bass-klubb som var riktigt schysst. Pa onsdag ska den klubben visa Depeche Modes live-dvd, det ska bli kul. Det var en massa annat folk med ocksa och det var helschysst. Snackade om amerikanska valet med en amerikan som laser Political Science och fick lare mig lite mer om hur det funkar i praktiken. Tyvarr blev Micol ratt sa aspackad och var ratt klangig nar vi gick hem. Efter att jag mailat klart ska jag och Micol ga och shoppa lite. Jag behover strumpor, nan mer t-shirt, ett par byxor, nan mer troja… Jaja, vi far se. Jag kommer med stor sannolikhet handla pa HM och Zara och andra affarer som drar nytta av svinbillig indonesisk arbetskraft. Men vafan, ar jag inte pa semester?

Det ar ju inte sa att jag har varsta feta stashen med cash. Vi skulle kunna saga sa har att mitt AR jag tog ledigt fran skolan kommer nog ha resulterat i en MANAD i Frankrike. Jag ar dock inte bitter, det ar schysst. Jag kanske kan lite fler franska ord, men mitt flyt ar lika svinkasst som det var innan jag for. A andra sidan har min engelska fatt sig en rejal skjuts, sa…

Ikvall blir det ocksa nagon slags tillstallning. Da kommer nog tjejen jag ar lite smaintresserad av ocksa, sa det ska bli intressant. Borde kanske raka mig snart, borjar se lite risig ut nu.

Idag ar dagen efter igar och jag ar lite smatjurig, annars har det kants ratt bra att komma tillbaka. Aterigen stalls jag infor fragan om vad fan jag ska gora. Kanske ga pa bio? Problemet med mina mail ar att jag skriver dem nar jag ar lite latt uttrakad, det ar da jag gar till internetcaféet. Jag kommer gora nagot jag inte pa nagot som helst satt kan rattfardiga eller sta for, jag kommer shoppa mig glad.

Trots att det ar enbart filfakare jag traffar har (tror inte det finns nagra tekniska utbildningar i Lyon utover nagot biotjafs) sa har jag inte fatt nagra schyssta diskussioner om till exempel film, musik, konst etc.

Shit assa, jag behover kaffe. Jag tycker inte om dagen efter att man varit ute. Det blev ratt mycket, for alla hade med sig tva-tre flaskor vin var till festen. Jaja… Jag vet inte vad som hander ikvall, men det kommer bli lugnt.

Nat jag stor mig pa ar att sa fort jag forsoker kopa, bestalla eller fraga nat pa franska sa hor de hur urdaligt flyt jag har och svarar pa engelska; det om nagot ar fornedrande.

Fin. (End.)

DAVID!

Herr Ambassadör David Andersson
Publicerad 18 september 2004