Inte riktigt som jag tänkt mig.

Så längtar och längtar och längtar man till ledigheten, också händer det – jag blir sjuk. Inte vilken sjukdom som helst heller, utan en riktigt seg förkylning som förvisso inte verkar bli sämre, men inte heller bättre.

Lite som om min önskan om ledighet i föregående artikel har gått i uppfyllelse. Men till vilken nytta? Värt att notera är att vara sjuk INTE är samma sak som att vara ledig. Fast det här vet ni nog redan. Att vara sjuk är som att skolka från skolan, fast ofrivilligt och under oförmåga att plugga. Det enda som händer är att det blir svårare än vanligt att koncentrera sig, vilket leder till att det blir svårt att plugga, vilket leder till att det blir en hel massa rester kvar till den dagen du väl blir frisk. Kanske min förkylning bara försöker vara snäll och tänker uppehålla mig sjuk ända till jul nu, i tanke om att jag blir ledig från skolan när jag är sjuk? Det vore nåt – i alla fall fram till dess att alla rester ska kompletteras där nån gång i januari. Usch, aldrig har jag velat plugga så mycket som precis nu. Helt plötsligt börjar man missa massor av roliga saker också, måste tacka nej till roliga erbjudanden och förslag. Fester, födelsedagsfikan, videokvällar, amatörbandymatcher och adventsfikan verkar aldrig ha haglat så tätt som under den här veckan. Eller har jag såhär mycket trevligheter på min lista i vanliga fall också? Intressant.

Sen finns det flera stunder då det känns helt okej att vara sjuk. När jag väl insett att det inte finns något annat jag kan göra just nu, än att i feberruset slappa framför teven, framför datorn eller i sängen så känns det rätt schysst. I alla fall i några timmar, sen blir man rätt ensam, och rastlös. Korridoren vill inte ha mig i köket när jag är sjuk för de har inte riktigt förlåtit mig för att ha smittat ner allihop med influensan ifjol. Gå in på ditt rum, Jenny! Men uuh, så tråkigt.
Ensamheten är det värsta.
Kanske ett forum för sjuka studenter? Nu snackar vi. Gör en hemsida där man kan registrera sig med namn, telefonnummer och sjukdom. Kanske intressen också. Hur som helst så kan man träffa andra studenter som har lika tråkigt. Fast förresten. Hur kul är det att umgås med någon annan som ligger halvt utslagen? Och vad hjälper det med en annan sjukling om man behöver gå och handla läsk eller laga middag?
Nä, den här gången Göran: Hemma för vård av sjukt barn, hundledig och föräldraledig - allt det finns ju redan. Men hur är det med alla sjuklingar där ute? De behöver ju sällskap. Så hemma för vård av sjuk vän, det är nästa! Och du vårdande själ som anmäler dig, börja med mig!

Jenny Björk
Publicerad 9 december 2004