Läsarnas kommentarer

1. Johan Torne 6 december 2004
Bra skrivet Jenny. Jag gillar ocksa ledighet. Man borde ga barfota i sanden och halla nagon man gillar i handen oftare.
2. Jonas 6 december 2004
Sant. Om det nu bara gav lika mycket att älska ett tv-spel som en flickvän så vore allt lugnt.
3. Rojyar 9 januari 2005
hörru Jenny snacka för dig själv, jag vet inte hur det är på sam.-inriktningen men på est.-inriktingen pluggar vi från 8-17...eah right! jag skulle rösta fram dig som statsminister!! Heja Jenny!

Måndagsmorgon, tryckare - och Fabio.

Ny vecka.
Inte så hemskt farligt faktiskt.
Har precis avslutat min två veckor långa praktikperiod, och är back in business igen. Äntligen, det studentliv som jag gillar så mycket. Eller egentligen är det den mängd av fri tid som följer med som jag gillar. Det som gör mig mest galen med att jobba, eller att praktisera då, är inte själva sysslorna, utan just att jag blir bestämd över, när nån annan bestämmer över min tid. Så fräckt! Men inte nu. Fri. Hurra! Jag kan vara vaken sent, sova länge på morgonen, dricka kaffe hela förmiddagen och lyssna på musik i mjukisbyxor. Såhär borde alla få ha det! Mer prostitution skulle göra en lyckligare och mer kärleksfull värld, säger Fabio. Själv propagerar jag för mjukisbyxor - och tryckare.

Att jämställa prostitution med kärlek, tycker väl jag kanske inte riktigt ligger i enlighet med sanningen. Säkert är iallafall att Fabio verkar ha glömt bort hela halvan av världens befolkning isåfall – hororna. Och nej, horor behöver inte bara betyda kvinnor (även om det var det jag tror Fabio tänkte) För hur är det med alla man-whores out there? Vi kanske kunde turas om, varannan herrarnas varannan damernas. Låt oss utnyttja varandra vetja! Fast vänta, det finns fortfarande ingenting som säger att prostitution skulle ge kärlek. Det känns ju som att det borde vara tvärtom för att det ska bli lyckat, eller vad säger du Fabio? Om vi börjar med kärlek istället, och låter alla handlingar vara kärleksfulla, så skulle prostitution helt plötsligt få en helt annan innebörd. Fast då borde det ju vara skönt, och hey, vem behöver betalt för det? Det är klart, man måste ju överleva. Men varför inte införa en official day of love. Alla får vara hemma från jobbet och istället ligga med varandra. Vi inför en ny variant av friår – fridag. En fridag per vecka då alla ska älska. Sen struntsamma om det är sin pojkvän, flickvän, sin skivsamling eller sitt tevespel. Allt är okej! All kärlek är bra. Helger ger mig inte riktigt ron att avsätta en av två dyrbara dagar till att bara trivas. Och jag har svårt att tro att det problemet är enbart mitt eget. Det är ju så mycket som ska göras!

Jag tror det är det här jag försöker med nu när jag är student. Jag inbillar mig att jag har tid, och tar ut mina egna fridagar, eller friförmiddagar. Tanken på att en gång ha ett fast arbete, fyrtio timmars arbetsvecka, den är så jäkla tråkig. När ska man ha tid med allt det bra? Alla sovmorgnar, allt kaffe, alla mjukisbyxor och alla tryckare? Mer ledighet till folket! Mer kärlek! Verkar som att jag och Fabio är rätt överens ändå, även om vi inte uttrycker våra tankar riktigt likadant. Det är bara en liten, liten sak som återstår, och som är det största hindret för att inte göra det här möjligt – pengar. Man måste ju överleva. Kanske att det går att ordna ändå. Dela upp tjänster och låt flera personer dela på samma arbete? Då skulle vi på samma gång lösa en del av problemet med arbetslösheten. Samma lön fast för mindre arbete, med andra ord..
Så ge oss pengar, låt oss vara hemma, för hörru Göran - det är ju så skönt!

Jenny Björk
Publicerad 6 december 2004