L�sarnas kommentarer
- 1. Tore G 15 december 2004
Om du arbetar med människor med dessa problem förstår du att de inte gör det på pin tji. De känner sig allvarligt utsatta och vill ha hjälp. Det är möjligt att personen just nu var inne i en psykos och skulle behövt extra tillsyn, eller glömt/struntat och ta sin medicin. Att ändra åsikt om att behöva hjälpa dessa människor är som att sparka på den som ligger. Du blev inte ägd. Du visade din mänskliga sida och sträckte ut handen till någon som som behövde den. Men din hjälp räcker inte. Medicin för att ta bort psykosen, terapi och människors hjälp kan få en sådan människa att fungera ganska bra större delen av året. Kanske aldrig 100%. Hur många psykosbenägna kommer inte att flippa ur vid denna tiden av året? Det är schyst att sitta å titta på Kalle Anka hemma med familjen. Mysigt hemma med klanen. De utan får klara sig bäst de kan. Kanske genom att ropa på hjälp. Men kommer någon att svara den dagen?
- 2. David 23 december 2004
Damir, det är du som är den sjuka människan dina medmänniskor bör hysa sympati och empati för.
- 3. Damir 24 december 2004
Vilken tur att jag valde att inte skriva om hur jag tycker att svältande barn i Afrika får på tok för mycket utrymme i TV.
Blev jag utsatt för en genialisk prank av en psykopat?
Jag �r ny h�r. Jag t�nkte inleda med att dela med mig en anekdot lika f�rsk som en facklig skandal. Jag kan inte sluta t�nka p� vad som h�nde h�r om kv�llen.
Jag slutade klockan nio p� kv�llen i tisdags, och tog bussen hem till Finsp�ng fem minuter senare. Jag gick av vid B�verv�gen precis som vanligt och fortsatte med min sedvanliga sjuminuters promenad fr�n h�llplatsen och hem. Jag �r i Dunderbacken och s� gott som hemma n�r jag passerar ett av hyreshusen, d�r en man st�r i ett �ppet f�nster p� tredje v�ningen. Jag s�g inte honom men det som verkade vara en v�djan om hj�lp avsl�jade hans n�rvaro.
- Ur�kta?! Har du en mobil p� dig?!
Han talade till mig. MIG. Det h�r var f�rresten inget rop, utan den h�gsta viskningen jag hittils hade h�rt i mitt liv. Utan att fr�ga mig sj�lv varf�r han beh�vde just min mobil f�r att kommunicera med omv�rlden, svarade jag ja och bj�d in till f�jdfr�gan. En s�dan fick jag inte. Ist�llet fick jag h�ra en direkt uppmaning fr�n den hysteriske och fullst�ndigt panikslagne mannen:
- Ring 112, sn�lla! Det �r akut. S�g �t dem att polisen ska komma omedelbart! Det �r br�dskande!
- Men vad �r det som har h…
Mannen avbr�t min journalistiska fr�ga.
- Det �r n�gra som �r p� v�g in i min l�genhet. De var h�r precis nyss men jag vet att de �r p� v�g hit igen snart!!
Jag knappar in 112 och kommer fram till en tant vars r�st p�minde mig s� mycket om n�gon annans att det f�r ett �gonblick skr�mde mig mer �n mannen n�gra meter ovanf�r mig. Jag kom p� att det var Elisabet Frerot fr�n Kalla Fakta som den bekanta r�sten tillh�rde. Jag s�ger till henne precis det mannen har sagt till mig och hon kopplar mig till polisen. Under tiden jag v�ntar f�r jag ta emot ytterligare instruktioner fr�n mannen:
- S�g till dem att det �r br�dskande. De �r p� v�g in snart!
Efter n�gra minuter kommer jag fram och polismannen, vetandes om att jag �r vidarekopplad fr�n 112, undrade vad som p�gick. Mannen stod hela tiden kvar i f�nstret, och fortsatte att viskandes skrika instruktioner till mig medan jag talade med polismannen:
JAG: Hej! Jag st�r utanf�r Dunderbacksv�gen 25A, och det �r en man i f�nstret p� tredje v�ningen som s�ger att det �r personer p� v�g in i hans l�genhet, att de har varit h�r precis nyss och �r p� v�g in ig…
POLISMANNEN: Jahaaa, DEN mannen! N�, h�rre du, vi var precis d�r - f�r bara ett par minuter sen. Och vi har kunnat konstatera…
MANNEN: S�g �t dem att komma NU!! Det �r br�dskande!
POLISMANNEN: …konstatera att det h�r inte verkar vara n�got �rende f�r polisen utan…
MANNEN: De var h�r precis nyss, jag vet att de kommer!
POLISMANNEN: …utan h�r tror vi nog att det r�r sig mest om "hj�rnsp�ken", om du f�rst�r vad jag menar.
JAG: Ok…
POLISMANNEN: Som sagt, det h�r �r inte f�r oss att hantera, utan vi tror att den h�r personen har andra sorts problem…
Jag tittar hela tiden ner i marken medan jag lyssnar noga p� polismannen i luren, och n�r han avslutar sin redog�relse f�r den h�r konstiga personen avrundar jag lugnt samtalet p� det enda rimliga s�ttet.
JAG: Ok… ok. Ok, men…d� s�ger jag till honom att ni kommer d�.
POLISMANNEN: Ehm…ja, precis.
JAG: Ok, tack!
Samtidigt som jag l�gger p� luren, och b�rjar lyfta min blick fr�n marken och upp mot tredje v�ningen h�jer jag r�sten f�r att p� ett trygghetsingivande s�tt lura honom att polis �r p� v�g.
- DOM KOMM…
Jag hann inte avsluta min tv�ordade mening. Jag blev s� shockad att jag inte kunde andas l�ngre och inte l�ngre verkade ha n�gra planer p� att blinka mer den h�r veckan.
Innan jag han avsluta meningen, n�r jag h�jde blicken och tittade mot f�nstret, tittade jag p� ett TOMT f�nster. Mannen var inte kvar!
Min tempor�ra paralys sl�ppte efter ett par minuter och jag r�rde mig sakta hem�t med steg som knappast var komiska, utan snarast skr�mmande. Jag k�nde inga kroppsdelar. Jag bara gick efter b�sta f�rm�ga. Samtidigt som jag b�rjade andas igen b�rjade jag undra hur l�nge han egentligen varit borta, och n�r han egentligen sprang in. Precis n�r jag var p� v�gg att avsluta samtalet?
Den j�veln. Jag hade aldrig k�nt mig s� �gd i mitt liv. Han m� vara psykist sjuk, men nog var det h�r en prank, en psykopats sjuka lek i brist p� bra TV, d�r offret r�kade vara en utmattad teknolog p� v�g hem fr�n en sen fyratimarslaboration i bildbehandling och bildanalys.
Jag var uppr�rd.
Idag undrar jag mest. Jag undrar hur jag skulle kunna h�mnas. Samtidigt inser jag att livet har l�rt mig n�got viktigt. Psykiskt sjuka m�nniskor �r mer �n bara s�. Efter att hela tiden mer eller mindre ha tyckt synd om dem och haft sympati f�r dem, undrar jag om det inte �r dags att �ndra inst�llning. Jag kanske borde f�rakta dem, frukta dem, och h�lla mig p� avst�nd. Ty de �r inte bara sjuka, de �r onda.
Extra: Jag gick in i ett m�rkrum och framkallade klagom�l.
Relevant musik: Unkle feat. Ian Brown - Reign (Way Out West Mix), Slowdive - Souvlaki Space Station.
Relevant film: �terkomsten.
Damir Filipovic
Publicerad 5 december 2004
Copyright © 2005 Anders Fjeldstad et al.