--- permalink: /artikel/50/index.html ---
Hösten blev inte alls skitful i år, Johan.
Johan, johan...ja november ar hen hemsk manad....bara 20 grader i skuggan. Naha nu ar jag lite torr i nabben: ska nog ta mig en pava vin pa narmaste uteservering! Puss och kram
Jep jepp jepp, är rätt nöjd faktiskt. Jag har nu sett löv gulna och sedan falla ner på den kalla döda fuktiga marken, sedan länge oskejtbar för mig. Avsaknad av löv hör ju höstens slut till, varvid jag förnöjt konstaterar, inte helt ogottandes, att jag lyckades. Jag lyckades göra hösten till min.
För första gången, jag skulle nästan kunna säga att det är första gången i mitt liv som jag har tagit en höst, omfamnat den och haft den i MITT grepp under hela förloppet. Vad som bör sägas är att jag ingick pakten - Johan du kommer inte att låta hösten trycka ner dig du kommer att ta tillfället i akt och se till att göra hösten din du kommer att se till att njuta skit i att bladen försvinner och det blir kallt och mörkt Saker har hanterats, enligt mitt boende: hantage av osv. osv. osv., som har gjort att jag inte har utstått samma kval som den käre Loke på klippan med ormgift ovanför ögat.
Sammanfattningsklart kan jag säga att jag lider (det gör man väl alltid?) på det vanliga, vardagliga människosättet på grund av vanliga klyschor men att jag på ett närmast superhjältiskt manér har slagit ner skurkhöstlöv efter skurkhöstlöv, studsat över iskall gyttja längs södra promenaden och belyst ihjäl becksvart himmel efter GT-laboration.
Som kattkvinnan har jag agerat, segrat.
Johan Furuholm
Publicerad 28 oktober 2004
Copyright © 2005 Anders Fjeldstad et al.