Läsarnas kommentarer

1. Ringo 19 februari 2006
http://www.fjeldstad.se/artikel/78
2. Mattias Johansson 20 februari 2006
Times New Roman används bara av Hitler och Pedofiler!
3. Mattias Johansson 20 februari 2006
Tusan. Inledande p i "pedofiler". P som i pinsamt.
4. Jonas 21 februari 2006
Hm... Tanken på att man numera kan ändra typsnitt här på Fjeldstad har inte slagit mig. Bäst att fixa det innan jag helt plötsligt blir en socialnationalistisk partiledare eller utvecklar otrevliga tankar om barn.
5. Ringo 22 februari 2006
Hasse och jag ska göra en marknadsundersökning om barns cykelpreferenser och behöver fråga ut några stycken. Jag har hört att det ska finnas någon här inne som har en van med en massa godis att låna ut. Hör av dig i så fall. Tack på förhand.

Ok, då är det bara att köra

Tillvaron börjar kännas otillräcklig...

Är det umgänget med livströtta 40-åriga arbetskamrater som inte längre känns stimulerande? Är det arbetet med kartonger som inte längre utmanar sinnet? Är det Gävles gråa platta silluett som inte längre ger spänning? Men lönen är hyfsad, lägenheten central, projektorn ljusstark, datorn
stabil... Visst kunde man gräva ner sig här. Efter några år kanske hitta
nån flicka, försörja en familj på lönen och helt enkelt spendera sina
sista dagar som kartongarbetare i Sveriges gråaste stad.

Med sådana tankar är det inte konstigt att en viss ny energi börjar infinna sig, Detta med sabbatsår verkar tydligen fungera.

Men förutom den utsktslösa framtiden bland well-papp och lim är inte allt negativt. Jag har en grundlig kunskap om att limma en bit kartong på en annan, har fått en ypperlig dygnsrytm (uppstigning 6:00, Sänggående 22:00), får en viss gratis slitsam motion hela dagen, och slipper närvaron av det motsatta könet. Framförallt det sista skapar en sorts trygghet när det finns inte några krav på att se ut eller bete sig på nåt bra vis. Tjejer skapar onödiga krav, falska förhoppningar och är lika avlägsna som det tecknade gudinnorna i Anime-serier, Visst känner jag mig smått patetisk, nördig och misslyckad... men på ett tryggt sätt.

Dock räcker inte tryggheten för att skapa en illusion av ett bra liv. Man måste uppleva den utsiktslösa hopplöshet som råder på golvet i fabriken för att se bakom tentorna. En framtid med varma kontorsmiljöer, stimulerande jobb och flextid hägrar. Men den kommer inte uppnås med hjälp av nån annan än mig själv. Så dax att bita ihop, slå av Mythbusters, stänga ner datorn och fylla min well-papp degiga hjärna med kompressions-algoritmer. 17 mars kommer domen.

Jonas Nilsson
Publicerad 19 februari 2006, uppdaterad 21 februari 2006