Hade glömt bort hur man gör

Allt dör, ibland i form av barn under föräldrars vanskötsel eller getter på tropiska öar, skittragiskt. Ibland gestaltas död hos en avlägsen släkting eller ett tråkigt husdjur som aldrig suttit i ditt knä. Rätt trist, på det tråkiga sättet.

Jag kände någon som dog för rätt länge sedan, rätt gammal också. Jag kände inte personen väl, tydligen. Synd.

Híttade ett brev skickat till mig från denne. Rätt tungt att läsa, personen ville mig väl, sånt förstår man inte när man är 7 år. Skit.

Frågan är vad man gör? Jag kommer inte ihåg mycket av personen. Jag lär ju spara på brevet liksom. Ska man snacka med de som kände personen väl, för att skapa en mer detaljerad bild? Ska jag hålla mig kvar vid det lilla minne jag själv skapat av personen?

Man vet inte.

Råkade stanna upp lite, inte så ofta jag hanterar döden.

Nu: Kan inte säga nog många gånger att det snart är vår. Satan. Gött. Urethanet måste värmas upp och dödssuggan ska besegras.

Peace out

Johan Furuholm

Johan Furuholm
Publicerad 11 januari 2005

Copyright © 2005 Anders Fjeldstad et al.