Flanören lämnar salongerna

Externa länkar

Relaterade artiklar

Läsarnas kommentarer

  • 1. Anders 29 juli 2006

    För att pigga upp kan jag dock nämna att Charmör Jonas Nilsson återvänder hem och tar över mitt forna rum, och det går rykten om att han blivit med projektor. Nytt liv!

  • 2. AzP 30 juli 2006

    Sitta och sjunka ihop? Kan känner igen känslan, allt du skriver sitter som en skylt i min panna, inte minst framför mina egna ögon. Det oändliga lidandet - och njutningen - som tidens gnagande tand för med sig är ofrånkompligt (obevekligt som herrn uttrycker sig) och sparar inte någon. Inte minst oss nostalgiska pojkar i våra bästa år... Men om man tänker efter, man har väl aldrig mått så bra som man gör idag? Trots alla dessa fina minnen och stunder som man så ofta längtar tillbaka till. Det är väl ofta en naivare tid som gör sig påmind, då man inte hade så mycket att oroa sig för utan mest kunde koncentrera sig på att leva. Det gör att klyschan "Lev i nuet" trillar fram, denna floskel som ingen egentligen kan sätta mer direkta ord på. Det går egentligen bara att beskriva med ett citat från Aborteds låt Clinical Colostomy: "Internal horror revealed, with a blast from the asscheek". Ni förstår nog alla vad jag menar.

  • 3. Anders 30 juli 2006

    Väl talat.

  • 4. Emma 11 augusti 2006

    Jag kan inte åminnna mig att herr Fjeldstad har bett om lov ännu. Vad jag har förstått måste kon mjölkas, locket läggas på brunn..och allt annat som Karl-Oskar sa innan han emigrerade - då till Amerikett. Nu, Ståckhålm. Vi ses snart, hoppas att allt med flytten gick i lås... snart kommer resten av oss.

Flanören lämnar salongerna

Efter två år i Sankt Pers Salonger och fyra i Norrköping är det dags att dra vidare – i övermorgon bitti går tåget till Stockholm där jag ska bygga ett nytt bo, och inte ensam denna gång.

Fan, jag har lätt för att bli nostalgisk, det har jag förstått nu på senaste. Först var jag uppe i Luleå hos mina föräldrar och plötsligt en kväll så kom hela uppväxten över mig, eller åtminstone de många bra delarna. Skitjobbigt! Visst är det kul att minnas, men det kan ibland vara tungt att känna hur avlägset allt är och hur obevekligt den tiden har passerat för att aldrig återvända.

Och nu är jag alltså klar i Norrköping också. Eller det är förstås inte helt sant – jag har ju exjobbet kvar och det tar väl ett halvår – men helt klart är att jag flyttar till en ny stad. Jag tar med mig en massa bra grejer från tiden i Norrköping, framförallt en liten samling riktigt bra bekantskaper. Även om jag har en hel del spännande saker som väntar i den närmaste framtiden (måla och fixa i den nya lägenheten, försöka hitta ett schysst gym, börja kolla hur andra kompisar som flyttat till Stockholm bor, starta upp exjobbet och så vidare) så är det svårt att inte känna en viss deppighet över att studenttiden gick så fort.

För det gjorde den! Fyra år, herregud, det är helt galet hur det gått undan. Har jag redan bott två år i salongerna? Det verkar så, jag skrev det ju nyss. Är det någon mer än jag som tycker att livet ibland går lite för fort? Skulle vara schysst att kunna dra ned på tempot lite och bara gotta sig åt att livet faktiskt oftast är rätt bra.

Nåväl, nu ska jag inte sitta här och sjunka ihop, jag har en himla massa saker att demontera, emballera och paketera. På återseende!

Anders Fjeldstad

Anders Fjeldstad
Publicerad 29 juli 2006

Copyright © 2005 Anders Fjeldstad et al.