Lögner

Lögner

Min flickvän har under senaste tiden filosoferat på äkthet/ärlighet och sanning kontra lögn, och som den kompulsiva analytiker jag är har jag mer än gärna hängt på i resonemanget.


Lunchblogg. Bra med hämtmat. Man får tid över till att blogga. Inte bra att använda tiden till att jobba - lunchen är till för att pausa från arbetet.


Anyhoo. Mer specifikt fokuserar sig hennes spekulerande i huruvida hur ens agerande gentemot andra är äkta eller inte, och vad det har för konsekvenser, både för ens integritet, och för ens relationer.


Typexemplet är när du känner sig trött och nere en dag, men utåt agerar glad och pigg i den gruppen du är i, eftersom det annars skulle påverka gruppen negativt, och även dess syn på dig som person. Eller när du ler och pratar med mycket personer på en fest, trots att du egentligen kände för att sitta hemma ensam, äta pizza, och spela xbox.


Min flickvän ser detta beteende som något negativt. Hennes tes är att ett långvarigt sådant beteende slutligen mynnar ut i en slags fiktiv existens, där människor har en falsk uppfattning om en, och att man till slut börjar tvivla på vem man egentligen är.


Eftersom jag absolut måste spela djävulens advokat i varje situation, och ganska nyligen har lästs Seth Godins intressanta bok "All Marketers are Liars", så tänkte jag presentera en mot-tes (Är det ett ord, Davve?). Nämligen den att lögner ofta är något väldigt positivt, och ett verktyg som är nödvändigt för utveckling, både för individer och mänskligheten som helhet.

Defintion

Susning(som jag refererar till eftersom mitt abbonemang på NE tagit slut) definerar lögn på detta vis:


Lögn kallas en utsaga som...


   1. inte är sann

   2. uttrycks av någon som vet att den inte är sann<

   3. uttrycks med avsikt att få åhöraren/läsaren att tro att den är sann.

... vilket jag tycker är en fullt korrekt defintion. Men märk väl att denna defintion av lögnare innefattar personer såsom skådespelare,  regissörer, filmare och författare. Det är alla deras jobb att ljuga så bara in i helvete, och vi älskar dem för det. I denna kontext kan lögnen vara mycket positiv.

Den eviga kampen: Coca-Cola vs. Pepsi

Ett annat intressant exempel är Coca-Cola. Statistiskt sett är Pepsi godare än Coca-Cola. Gör man ett blindtest med en stor mängd människor, så är Pepsi godare. Punkt slut. Pepsi försökte visa upp detta i sin marknadsföring under en ganska lång period, men slutade med det efter ett tag, troligen på grund av att det var ineffektivt. Det intressanta med detta är att om du gör om exakt samma blindtest, fast med etiketter på burkarna, så säger urvalsgruppen att Coca-Cola godare! Att Coca-Cola generellt sett anses som godare beror alltså inte på smakämnena i drycken, utan på de som konsumerar drycken. Coca-Cola drickare SÄGER att Coca-Cola är godare, och således är den godare.


Visst, vi kan citera resultaten från blindtesten genom en megafon om vi vill (som Pepsi gjorde) men det ändrar inte det faktum att Coca-Cola är godare när vi ser burken, och burken är en del av produken i allra högsta grad. För att sammanfatta, när tillräckligt många personer ljuger om något och gör det tillräckligt övertygande, så är det inte längre en lögn. Det är i allra högsta grad en sanning.

Vinglasen som smakar gott

Vidare exempel på det här är ett företag i USA som tillverkar olika former av dricksglas, specifikt anpassade för olika drycker. Espressoglas, whiskeyglas, ölglas, och vinglas. Vad som gör detta företaget lite speciellt är att de, på fullaste allvar, hävdar att dryckerna smakar bättre i deras glas.


"Absurt!!", säger skeptikerna, och gör ett blindtest, som prompt påvisar att att påståendet är falskt. "Hmm", säger de kända vinkännarna, och provar utan ögonbindlar, eftersom de inte har för vana att gå till sin favoritrestaurang med ögonbindel (eftersom de skulle snubbla mycket och det skulle se ganska dumt ut). Vinkännarna är eniga; vin smakar bättre i företagets glas. Antagligen för att vin BORDE smaka bättre i vackra glas som blåsts med eftertanke och passion, än i en plastig turtles-mugg som gjorts i 12 miljoner exemplar i Kina. Eftersom vinkonsumenterna lyssnar på de kända vinkännara, kommer de till samma slutsats - Vin smakar bättre i företagets vinglas.

Pengar - den största lögnen nånsin

Det ultimata exemplet är vårt valutasystem. Dagligen går vi omkring och byter små papperslappar, tryckta på ett visst vis, och små metallbitar, noggrant tillverkade av specifika metaller, och bytar dessa mot saker såsom mat, kaffe, coca-cola, pepsi, vinglas och datorspel såsom Rome - Total War. När vi får slut på papperslappar går vi och jobbar extremt hårt hos någon som har papperslappar, för att få papperslappar. Ganska nyligen har vi kommit på att det är opraktiskt med alla dessa papperslappar, och håller på att byta ut papperslapparna mot siffror i en dator. Vissa siffror är värda mer än andra. T.ex. är SEK mindre värda än USD, men mer värda än poängen man får på LunarStorm. OK, nu håller jag på och flummar ut.

Sanning

Visst, du kan hävda att samtliga av ovanstående exempel är illusioner, och inte verkliga, men jag säga det uppenbara motargumentet: Sälj pepsi i stället för Coca-Cola, om det då är samma sak. Sanningen är att du kommer att sälja mer Coca-Cola, för att fler personer tycker/tror/ljuger att coca-cola är godare. I och med att alla tror på det som ursprungligen var en lögn, så är det numera sanning. Coca-Cola är godare.


På samma sätt kommer du att sälja vinglas bättre än vin-turtles-plastmuggar, fastän det är "samma sak" enligt blindtesten.


Och på samma sätt kommer folk att bli otroligt arga på dig om du bränner deras papperslappar. "Varför det?", säger du. "De är ju inte värda något!". Jo, det är de, eftersom alla TROR att de är det. När alla ljuger, är det sant!


För att utveckla på detta:

En väldigt bred eller ihärdig lögn muterar förr eller senare till sanning.

Historien om en lat, lögnaktig kille

 Ta t.ex. en person som inte får så mycket gjort. Davve kallar vi honom. Han är lat. Han har inte lust att göra något. Folk är rätt vana vid att han inte gör ett skit, och arbetar sig ofta runt honom genom att inte ge honom några viktiga uppgifter.


En dag bestämmer Davve sig, utan speciell anledning, för att vara produktiv. Han känner inte för det, men han beslutar sig ändå för att ljuga för sig själv och sin omgivning att han är en produktiv person. Bara för en dag. Så han är produktiv den dagen. Alla är förvånade och undrar om han blivit sjuk. Nästa dag kommer, och han bestämmer sig för att ljuga en gång till. (Varför? Ingen som vet egentligen. Människor bestämmer sig för konstiga saker ibland. Väldigt ofta faktiskt) Davve ljuger på sin andra dag på jobbet, för sig själv, och de andra. Han får massor gjort! En spektakulär lögn! Det går lite lättare den här gången. Konstigt. Kanske för att han blivit bättre på att manipulera sig själv.

Sådär fortsätter det ett tag. Ett par månader. Ett halvår, faktiskt. Så en dag bestämmer sig Davve för att det inte är intressant att ljuga längre. Han går till jobbet, och har slutat ljuga. Lägger fötterna på bordet, lutar sig tillbaka. - "Ahhh." Men snart börjar det klia i fingrarna. Om man skulle ta och göra den där layouten till Morgan. "NEJ!", tänker han. "Det är slut på charaden nu - jag är tillbaka till mitt lata, äkta jag. Morgans layout behöver inte vara klar förrän nästa vecka - jag gör det dagen innan. "

Nästa tanke kommer nästan omedelbart. "Eller ringa Roffes Däckservice och pusha lite på dem om deras hemsida?" Men det var då fan, tänker Davve. Vad som hänt är att Davves lögn sleeveless muterat sig till en vana, som ett ihärdigt simulerande av beteende naturligtvis gör (ett fenomen som skådespelare, atleter och artiser använder dagligen i sitt arbete). Inte nog med detta! Omgivningen uppfattning om Davve har förändrats. Folk har börjat se honom som en pålitlig och flitig person, vilket gör det svårt för honom att agera på ett annat sätt (precis som i det motsatta fallet). De litar på honom, och det gör det svårt för honom att bryta vanan och svika dem.

Davve har genom sin lögn förändrats, eftersom lögnen blev en vana. För att förändra tillbaka sig till sitt gamla lata jag, måste han nu ljuga för sig själv igen, fast på andra hållet.

OK, nu har min lunch varat i 110 minuter. Back to work.

Mattias Johansson

Mattias Johansson
Publicerad 18 januari 2006

Copyright © 2005 Anders Fjeldstad et al.