Farmen Frankrike 2004: del 1

Tangentborden har ar helt knappa, det gar valdigt langsamt att skriva.

Dag 1: Flyget till Beauvais gick bra och utan komplikationer, forsta flygningen avklarad. Lyckades aven ta flygbussen in till Paris. Val i Paris sa fragade jag efter vagen till tagstationen. Snart visar det sig att jag pratar med en finne som kan svenska. Han tycker inte att jag ska stanna pa stationen over natten utan erbjuder mig plats i hans dagrum dar han bor.

Dag 2: Ater frukost med finnen, han ar trevligt men lite smatrakig. Hittar till stationen, vantar ett par timmar med lite kringstrosande pa gatorna daromkring, darefter TGV mot Mâcon. Inga komplikationer, lyckas fa busschaufforen att slappa av mig i byn jag ska till. Tva timmar senare har jag hittat plockarstallet, traffat kvinnan som bossar, fatt en mindre utskallning for att jag ar dar sa tidigt, men ocksa vanlig hjalp till vart jag ska ta vagen. Ratt nedstamd gar jag till tagbusstationen i den lilla byn.

Dar var det riktigt lugnt, snackade med killen som kollade sa att tagen kom och gick i tid. Tar ungefar en timme med tag in till Lyon. Far vandra uppfor en jattebrant backe till vandrarhemmet, men det ar ett ratt schysst stalle. Pa kvallen traffar jag tyskar och kanadensare.

Lyon ar en helt okej stad, hemmet ligger i Vieux Lyon, vilket ser ut som gamla stan lite. Igar strosade jag runt ratt mycket och hade ratt trakigt, men jag lyckades skaffa ett kontantkort till min mobil. Pa kvalloen traffade jag en irlandare och en engelsman och en egyptier (journalist, 34 ar, fru i Sverige), vi at ute, drack en ol och hade trevligt. Egyptiern var valdigt intressant manniska att traffa, han jobbar for nagon slags pressbyra och reser runt och gor gor olika slags journalistiska reportage. Han har varit i 83 lander och kunde en himla massa sprak. Han bodde pa vandrarhemmet en natt eftersom det latt blir ensamt pa hotellet och for han har rest mycket i sina yngre ar och vet hur det ar. Hqn var lIdag har jag gatt med engelsmannen och sett lite sightseeinggrejer, som en amfiteater, kyrkor etc. Ocksa ratt trakigt faktiskt. Fast engelsmannen ar trevlig.

Jag har faktiskt ratt mycket hemlangtan och har en dalig magkansla over plockningen. Men allt beror pa att det hander sa lite har pa dagarna, det ar inte alls kul. Ska idag ga till Lumierebrodernas museum (de som skapade filmen), men det ar allt. Ikvall ar vi inbjudna till en fest pa universitetet (nagra av tjejerna pa hemmet pluggar har men letar bostad) alternativt ska vi ga ner pa stan och se nagon slags dansuppvisning. Jag hoppas att plockningen blir battre eftersom man har nagot att gora pa dagarna.

Jag ar faktiskyt inte speciellt impad av Frankrike, inte heller backpackinggrejen heller… Kanske maste man bo har och sa, men initialt inte imponerad. Visst man traffar manniskor pa vandrarhemmet, men det ar ratt sa ytligt; man fragar vart folk ar pa vag, vad de har gjort etc, ibland lite politik, ofta skillnader lander emellan, men det ar allt. Men jag tror att manga av manniskorna jag traffar har faktiskt gillar den har ytligheten, for manga verkar genuint glada over det. Jag sallar mig og inte till samma skara dock.

Spontant ar planen sa har, jag hardar ut har ett par dagar till, mandag kvall ska jag vara pa farmen. (Valdigt frustrerande att jag "maste" vara kvar har till skorden och inte kqn resa nagan annanstans.) Farmen kommer jag vara pa i tio dagar ungefar och darefter blir det nog Paris i ett par dagar, sen Tyskland tror jag. Jag ska hora med Jennifer om jag kan komma dit.

I mitt nuvarande sinneslage, i ett varmt, trakigt Lyon, kanns det som att resan inte kommer bli sa lang faktiskt. Fast det kanns bra liksom. Det kanske bara ar for att jag vet att jag ar "fast" har, jag tror det. Jqg kommer kanna pa plockningen ett par dagar och om den suger sa kommer jag nog dra faktiskt…

Jaja vi far se vad som hander. Jag saknar er mycket.

Au revoir!

Herr Ambassadör David Andersson

Herr Ambassadör David Andersson
Publicerad 13 september 2004

Copyright © 2005 Anders Fjeldstad et al.